Tiden går så fort! Det känns inte alls som om det var längesen slasket låg på backen och man hade mössa på huvudet och vantar på händerna vart man än skulle. Det var mörkt när man åkte hemifrån på morgonen och mörkt när man kom hem på eftermiddagen. Nu är det snart JUNI och då börjar ju sommaren på riktigt. Det är inte klokt, var tog våren vägen? Men jag klagar inte, jag fullkomligt älskar sommaren. Jag lever för sommaren. På höst och vinter, och delvis under våren, har jag gått i ide. Jag går på automatik och är som en känslolös, apatisk men produktiv robot. Jag gör det jag måste men inget mer.
Det är så sjukt hur mycket mer energi jag har nu än under de mörka månaderna. Jag känner det i hela kroppen. Jag glömmer bort vad klockan är fullständigt. Under det mörka halvåret kan jag däcka på soffan när jag slutat jobbet på eftermiddagen och inte röra mig ur fläcken tills det är läggdags.
Jag är så trött.
Men nu, nu känns det som om dagen bara har börjat när arbetsdagen är slut. Jag får gjort så mycket att jag nästan blir imponerad av mig själv. Och tur är väl det, för det är så mycket som måste göras innan semestertiderna börjar. Min trädgård såg ut som en förgiftad barmark tills jag började arbeta med den. Nu är den betydligt vackrare, men det finns fortfarande mycket att göra. Jag måste köpa ny jord till mina nya fantastiskt vackra krukor. Sedan måste jag bestämma vad för blommor jag ska ha i dem, vilket kommer blir ett ångestfullt val. Jag behöver gräva rent i vissa rabatter och rensa dem från ovälkomna gäster så som elaka växter, döda grenar och löv samt kanske en och annan irriterande insekt som inte gör någon nytta.
Men det är med glädje jag gör detta. För jag är en sommartjej uti fingertopparna, och det är under dessa månader jag lever på riktigt!
